Perdido Jazz & Blues Club
SINCE 1964
PROGRAM
2025
VÅREN 2025
Insläpp: 19.00
Konsertstart: 20.00 (där annat ej anges)
31 JANUARI
Vivian Buczek & High Coast Jazz Orchestra "Ella & Basie"
1963 släpptes albumet ”Ella & Basie” med Count Basies storband och Ella Fitzgerald i arrangemang av Quincy Jones. Vi startar säsongen med länets eget storband och deras hyllning till den här plattan. Den svåra rollen att axla Ella Fitzgeralds insats görs av Vivian Buczek som senast gästade oss i mars 2022. Ni som sett Vivian vet att hon stolt bär facklan vidare för kvinnliga jazzsångerskor och att hon alltid sätter publiken i första rummet. Tack vare Musik Västernorrland och Jazz i Jemtland får vi ta del av denna turné – med klassisk musik som svänger!
14 FEBRUARI
Jonas Holgersson Trio feat. Anna Pauline & Karl-Martin Almqvist "Tribute to Anita O'Day"
Anita O’Day (1919-2006) var under sin storhetstid på 1940- och 50-talet den som ledde utvecklingen av den moderna jazzsången tillsammans med Ella Fitzgerald och Sarah Vaughn. Anna Pauline, som vi såg hos oss hösten 2023 i Sisters of Jazz, inspirerades tidigt av bland andra Anita O’Day och nu bjuder hon på en hyllning till denna legendariska sångerska, tillsammans med Karl-Martin Almqvist, saxofon, Mattias Nilsson, piano, David Andersson, bas, och kapellmästaren Jonas Holgersson, trummor.
Får vi höra ”Love for sale”?
21 FEBRUARI
Backlura feat. Isabella Lundgren & Lisa Långbacka "Kärleken"
Backlura ligger i Hässelby villastad i Västerort i Stockholm. Det är också namnet på en spännande jazztrio som består av Palle Sollinger, kontrabas, Daniel Fredriksson, trummor, och Tobias Wiklund, kornett. Till den här konserten har de dessutom bjudit in Lisa Långbacka på dragspel och sångerskan Isabella Lundgren. Vi får höra standards från den amerikanska sångboken, klassiska tyska stycken, franska chansons och mexikansk ranchera. Allt med den konstnärliga idén att gestalta kärlekens alla färger – dess smärta, glädje, längtan och förtvivlan.
9 MARS (OBS Själevads kyrka 18.00)
Rafflande kontraster
Som vanligt går vi hand i hand med Örnsköldsviks Musiksällskap och låter jazz möta klassisk musik. För jazzinslaget står Martin Eklöf Trio & Armand van Wijck, munspelare från Nederländerna och med rötterna i Indonesien. Armands huvudinstrument är kromatiskt munspel och hans musik är en unik fusion av modern jazz, impressionism och influenser från världsmusik. Armand spelar också den traditionella sudanesiska flöjten suling. För den klassiska musiken står Rune Andersen, piano, och Jonathan Wåhlstedth, sång.
Ett genreöverskridande musikmöte i toppklass!
28 MARS
Hans Backenroth Quartet feat. Roger Svedberg "Tribute to Ray Brown"
Det här spännande jazzmötet är inte bara en hyllning till basisten Ray Brown, utan även till vibrafonisten Milt Jackson och gruppen Modern Jazz Quartet. Basisten Hans Backenroth har med sig vibrafonisten och slagverkaren Roger Svedberg, pianisten Daniel Tilling och trummisen Oscar Johansson-Werre. På repertoaren finns många av jazzens mest klassiska kompositioner med rötter i swing och be-bop, men även brasiliansk bossa-nova. Detta blir hett!
11 APRIL
Miriam Aïda "Pieces"
Miriam Aïda har sin bakgrund i både Sverige och Marocko, och från scenen bygger hon broar till sin publik som sträcker sig förbi nationalitet, kultur, språk, färg, genus och religion. Våren 2023 släppte hon albumet ”Pieces” där hon och hennes band dyker ner i afromusikens olika uttryck. Miriam har med sig Mats Andersson, gitarr, Simon Petersson, kontrabas, samt Finn Björnulfson och Ola Bothzén på slagverk.
Rytmiskt, kontrastfullt, intimt, ärligt och groovy!
25 APRIL
Claire Martin & Martin Sjöstedt Trio
Brittiska pianisten och sångerskan Claire Martin gästade oss för fem år sedan tillsammans med Martin Sjöstedt Trio. Nu hälsar vi denna eminenta världsartist välkommen tillbaka, med samma sättning som senast. Det vill säga kontrabasisten Niklas Fernqvist, trummisen Daniel Fredriksson och kapellmästaren Martin Sjöstedt vid pianot. I höstas släppte Claire Martin albumet ”Almost in Your Arms” tillsammans med sina svenska vänner.
Nu får vi uppleva musiken live!
16 JULI (18.00)
Sommarjazz på Dekarsögården
Självklart arrangerar vi Sommarjazz i vackra Logkyrkan på Dekarsögården även i sommar och den här gången får vi lyssna till trombonisten Lisa Bodelius. Lisa har tilldelats Monica Zetterlund-stipendiet för sin leklust och mångsidighet, samt sitt breda dialektala tonspråk, både vad gäller komposition och trombonspel. Lisa kompas av Tobias Helén Trio, med Mattias Lundqvist på piano, Martin Eklöf, trummor och kapellmästaren själv på kontrabas. I vanlig ordning delar vi också ut årets stipendium, vem som får det berättar vi senare.
NISSES SKIVTIPS
Längst ned på sidan hittar du några skivtips som Nisse Ågren publicerat i Tidningen 7.
Kolla även in en massa bilder från våra arrangemang här nedanför.
PRISER
MEDLEMS- & ENTRÉAVGIFTER HÖSTEN 2024
Medlemsavgift 200:-/år
Entréavgift 250:-/konsert
Entréavgift medlem 200:-/konsert
Studerande 50:-/konsert
Musik-/Estetstuderande Gratis entré (visa leg)
OBS! Vid vissa konserter kan entréavgiften ändras, både högre och lägre avgift.
Medlemskort kan köpas på våra konserter. Det går även bra att betala via vårt Bankgiro nr 5158-5255 - tänk på att ange vem som betalat!
OBS! Medlemskort berättigar inte till inträde om lokalen är fullsatt. Kom i tid!
Förköp till Perdido Jazz & Blues arrangemang
kan göras på BRUKSGÅRDEN och via Tickster. (gäller ej Sommarjazz 16/7)
070-337 52 20 (vardagar 07.00-14.00) eller helst via e-post asa@bruksgarden.net
BILDER
NISSES SKIVTIPS
Sveriges bästa jazzsångerska, enligt mig, bryter nya vägar med sitt färska album som hon skapat tillsammans med gitarristen och producenten Johan Lindström – som 2009 bildade Tonbruket tillsammans med basisten Dan Berglund från Esbjörn Svensson Trio, keyboardisten Martin Hederos från Soundtracks Of Our Lifes och trummisen Andreas Werlin från Wildbirds & Peacedrums. Tonbruket bjöd på en våldsam musikupplevelse hos Öbacka Jazz & Blues i september och Johan Lindström kunde vi senast höra i länet tillsammans med Ane Brun och Nordiska Kammarorkestern i två makalösa konserter i Tonhallen i Sundsvall 13-14 februari. Isabella Lundgren svarade därefter för årets bästa konsert hos Perdido Jazz & Blues i Blueskällarn med Backlura och Lisa Långbacka 21 februari.
Nu har Isabella och Johan släppt en vinylplatta som mycket väl kan vara det starkaste som kommer ut i Sverige under 2025. Kanske ska det inte klassas som jazz, snarare som episk, drömlik och poetisk poprock. Förutom Johan omger sig Isabella med Dan Berglund på kontrabas och Nils Törnquist på trummor. Dessutom gästar Martin Hederos på piano och fiol, Margareta Bengtsson på harpa, Konrad Agnas på trummor samt Klas Gullbrand på gitarr. Alla texter är Isabellas egna och musiken har hon tagit hjälp av Klas Gullbrand, Filip Ekestubbe, Palle Sollinger och Johan Lindström för att skapa.
Albumet består av sju oerhört starka kompositioner, där alla har en mix av storslagenhet och intimitet. Produktionen och ljudbilden är perfekt och Isabellas fantastiska röst och frasering är i absolut världsklass. Skrev jag att hon är Sveriges bästa jazzsångerska? Jag kan nog påstå att väldigt få i hela världen är bättre just nu, kanske ingen. Och tänk så skönt det är att få lägga på en vinyl (transparent och helt ofärgad dessutom) och lyssna sig igenom låt efter låt i en följd. Om du imponeras av A-sidan så kan du vänta dig stordåd på
B-sidan. Titelspåret ”What cannot be told” är så nära Kate Bush makalösa musikvärld som man kan komma. Samma gäller ”Over seventy thousand fathoms of water” och på avslutande ”A sacred ground” får vi åka med till en musikgudstjänst någonstans i Amerika.
”What cannot be told” blir en platta som kommer att ligga mycket länge på min vinylspelare, ett album som ger mig mer och mer gåshud för varje lyssning. Helt suveränt!
Jan Lundgren/Paolo Fresu/Richard Galliano
Mare Nostrum IV (ACT)
Egentligen skulle det vara bli tre konserter i Sverige 2005, men pianisten Jan Lundgren, franske dragspelaren Richard Galliano och trumpetaren Paolo Fresu från Sardinien kompletterade varandra så bra att de bestämde sig för att spela in ett album tillsammans i Italien 2007. Det dröjde nio år innan de spelade in på nytt, i Frankrike. Tre år senare möttes de i Göteborg och nu, ytterligare sex år senare, har de återigen spelat in i Frankrike.
Under dessa 20 år och hundratals konserter har de blivit nära vänner och det är uppenbart, när man hör dem tillsammans, att de har en alldeles speciell anknytning till varandra, trots att de kommer från så olika platser i Europa och har så skiftande bakgrunder inom musiken.
Av de dussinet låtar de bjuder på är tio original, och de har alla tre förmågan att skapa vackra och melankoliska melodier, som samtidigt bär en ton av hoppfullhet inom sig. Föga förvånande har Jan Lundgren skrivit ett arrangemang på en traditionell svensk folklåt, ”Daniels Farfars Låt”, en polska efter Roligs Per Andersson från Siljansnäs, Dalarna.
Richard Galliano, som spelat in mer än 50 album under eget namn inom olika musikstilar från hela världen, och av legendaren Astor Piazzolla uppmuntrades att skapa ”New Musette” – en egen version av den traditionella musiken i hans franska hemland – bjuder på ett fint arrangemang av en av Frankrikes absoluta nationalsånger: ”La Vie en Rose” som blev oförglömlig med Edith Piaf. Galliano spelar för övrigt inte bara dragspel utan även melowtone – en mix mellan ett munspel och keyboard.
Paolo Fresu är en institution inom den italienska jazzen och har som lärare lett jazzseminarierna i Nuoro på Sardinien i 25 år. Hans vackra ”Float” och ”Life” föregår Jan Lundgrens perfekta avslutning på albumet – ”Lullaby for Two”. Elegant och rogivande, musik som vi verkligen behöver lyssna till nu mer än någonsin, i dessa oroliga tider.
Emma Rawicz/Gwilym Simcock
Big Visit (ACT)
Allt har pekat uppåt för unga brittiskan Emma Rawicz, 23, sedan hon hösten 2023 debuterade hos ACT med albumet ”Chroma”. Jag hoppades då på ett långt samarbete med det tyska jazzbolaget och glädjande nog kommer här hennes uppföljare – i duoformat tillsammans med pianisten Gwilym Simcock, 44, som bland annat turnerat världen över med supergitarristen Pat Metheny.
Emma Rawicz har komponerat musik sedan 7-årsåldern och behärskar en rad olika instrument. Här nöjer hon sig med tenor- och sopransaxofon, och hon spelar så fantastiskt vackert, oavsett om duon bjuder på lugna partier eller öser på för fullt.
”Jag var redan ett fan så det är en dröm som går i uppfyllelse” säger Emma Rawicz om att få spela tillsammans med Gwilym Simcock. Deras duokonserter har också rönt stor uppmärksamhet och fått kritikerna att skriva lyriska recensioner.
De inleder med Gwilym Simcocks "His Great Adventure", som pianisten tillägnat sin unge sons djärvhet. Emma Rawicz bidrar bland annat med "The Drumbledrone" som är ordet för humla på den äldre dialekt som talas i grevskapet Devon.
Rawicz och Simcock står för två kompositioner var och dessutom bjuder de på två covers. Som avslutning får vi Carl Fishers ”You’ve Changed” från 1941, men min egen höjdpunkt kommer dessförinnan då duon gör en känslig tolkning av Stevie Wonders undersköna och melankoliska ”Visions” från albumet ”Innervisions” (1973). Det är alltid upplyftande då jazzmusiker tolkar Stevie Wonder.
På inledande ”The Opposite” låter tyska pianisten Johanna Summer nästan som Jan Johansson (1931-1968), kanske beroende på att stycket tycks vara en ren hyllning till det nordiska vemodet i vår folkmusik. Och de försiktiga toner som Jakob Manz spelar på altsaxofonen går perfekt ihop med Summers piano. Betydligt mer fartfyllt blir det på följande ”The Turmoil” där Jakob Manz bytt till blockflöjt, med en spelstil som för tankarna till en annan avliden svensk storstjärna – Björn J:son Lindh (1944-2103).
Johanna Summer, född 1995, och Jakob Manz, 2021, är en sällsynt lyckoträff på den nutida tyska jazzscenen. Båda gillar att överbrygga musikaliska genrer och när de två skriver musik tillsammans, som de gjort till åtta av de elva kompositionerna, blir det därför väldigt varierat med influenser från såväl klassiskt och pop, som självklart jazz. Och när de gör en egen tolkning av den traditionella tyska folksången ”Im schönsten Wiesengrunde” skapar de klassisk romantik. De gör också tolkningar av Gustav Mahlers nionde symfoni (fjärde satsen) och av den tyske skådespelaren och musikern Herbert Grönemeyers rockballad ”Flugzeuge im Bauch”. Grönemeyer var för övrigt med i Wolfgang Petersens storfilm ”Das Boot” från 1981.
Johanna Summer & Jakob Manz fick äran att göra den första inspelningen i ACT:s serie ”The Gallery Concerts” i ACT-grundaren Siggi Lochs konstgalleri, och här på sitt andra duoalbum visar de med all önskvärd tydlighet att deras enastående samspel har fortsatt fungera på ett ypperligt sätt.
Johanna Summer har förklarat att de, till skillnad mot deras första album då de spelade standards och klassiker, ville skriva och välja stycken som passar dem särskilt bra – och som inte alla kan spela. Och de imponerar stort, från den Jan Johansson-melankoliska starten hela vägen till de avslutande spåren: den sprudlande glädjefyllda ”JJ Stomp” och den innerligt undersköna soulballaden ”Your Endless Dream”. Vackert!
Adam Baldych
Portraits (ACT)
Ännu ett imponerande album av den polske violinisten Adam Bałdych och den här gången har han reflekterat över de oroliga tider som omger oss. "När jag arbetade med verken var rapporter från människor som överlevde andra världskriget en inspirationskälla för mig. Ämnet känns väldigt viktigt för mig med tanke på de växande konflikterna i Europa och världen.” säger Bałdych, som med sin musik vill uppmana till fred i världen.
Han har skrivit 15 känslomässiga verk som försöker skildra människor och livsvillkor och den tid vi lever i. ”Det handlar om oro, men också om den obeskrivliga skönheten i världen som jag försöker fånga i mina ljud och i musiken.” förklarar Bałdych, som vill bidra till diskussionen om världsfred. Och även om han är en instrumentalmusiker – och en oerhört skicklig sådan – som inte använder sig av ord så är han sannerligen inte mållös. Tvärtom, hans musik är oerhört uttrycksfull och han har förmågan att berätta historier och måla upp bilder med sin musik.
Adam Bałdych omger sig av fyra landsmän på piano, tenorsaxofon, kontrabas och trummor men det är självklart hans violiner som leder och står i fokus, oavsett om han använder sig av den ordinarie violinen eller den replika av en österrikisk renässansfiol som han gärna använder, och då spelar han ofta pizzicato. Ett bra exempel är den nästan bluesaktiga ”Code” där också Marek Konarski ges utrymme för luftigt saxofonspel. Ibland blir det nära nog skrämmande, som i ”Litany” och ödesmättat som i ”Depths of the Earth” och ”Vision (Talking to Jesus)”. Ofta drar det mer åt klassisk musik och i ”Hamsa” bjuder han på orientaliska tongångar. Med tanke på hans tema som han berättat om låter det mesta dystert och även om avslutande ”Relief” också är melankolisk så inger den ändå ett visst hopp om en fredligare värld.
Marius Neset
Cabaret (ACT)
Norske saxofonisten Marius Neset har gjort det igen! Sedan han anslöt till ACT 2014 har han kommit ut med ett nytt album i stort sett vartenda år – och jag blir alltid oerhört imponerad över vad han åstadkommer. Jag gillar inledningen där Marius trevar sig fram på sin saxofon samtidigt som någon hyschar en alltför pratsam publik innan han kan starta med titelspåret. Det påminner mig om hur jag själv hyschat, och ilsket rutit, åt folk som inte kan hålla snattran under en konsert. Jag har aldrig begripit varför vissa tycks ha så mycket att babbla om att de inte ens kan vara tysta när artisterna uppträder, eller håller ett mellansnack. Det är ju dessutom totalt respektlöst mot musikerna.
Nåväl, Marius Neset och hans eminenta band öser på rejält i ”Cabaret” och följande ”Hyp3ersonic Cabar3t” som sprudlar av glädje och uppfinningsrikedom. Stundtals hör man influenser från Joe Zawinul och Weather Report. De lugnar ned sig i den vackra ”Song for Maja” som vävs ihop med futuristiskt funkiga ”P11”, där Marius Neset visar prov på sin mångfacetterade och innovativa kompositionsförmåga – med många taktbyten. Sömlöst hamnar vi sedan i ”Midsummer Beats” där keyboardisten Elliot Galvin får inleda stillsamt. Men det är ju ingen Marius Neset-låt ifall det inte händer något oväntat och överraskande – basisten Conor Chaplin kliver in med funk och sedan kommer nya taktbyten.
De övriga i bandet är Magnus Hjorth på piano och Anton Eger på trummor och diverse slagverk. Alltså samma sättning som var med på fantastiska albumet ”Happy” från 2022. Med både piano och keyboard öppnar sig enorma möjligheter för Marius Nesets komponerande, och när Neset också använder sig av det elektroniska blåsinstrumentet EWI finns resurser för ytterligare ljudbilder.
”The Ocean” är en mäktig ljudresa och på ”Quantum Dance” fyller bandet på med rejäla glädjepiller som ingen kan sitta still till, samtidigt som Magnus Hjort får bjuda på ett elegant pianosolo. Jag knockades direkt vid första genomlyssningen, och albumet har ändå en förmåga att växa för varje uppspelning. Alltid hittar man något nytt att imponeras och glädjas över.
Marius Neset briljerar ännu en gång på sina saxofoner, och som kompositör. Här har vi förmånen att få åka med på en galet underhållande berg-och-dalbana av fantastisk musik, hela vägen fram till avslutande ”Wedding in Geiranger”, där Marius Neset bjuder på en bröllopsmarsch med folkmusiktongångar som avslutas med ett maffigt Neset-crescendo. Det här är helt enkelt oerhört imponerande.
Förra albumet ”Parallel Motion” nominerades 2023 till en Grammy för bästa instrumentaljazz. Nu är rutinerade Yellowjackets, som skivdebuterade för 44 år sedan, tillbaka med sitt 28:e album. Allt startade 1977 när gitarristen Robben Ford skulle spela in sitt första soloalbum och plockade med sig basisten Jimmy Haslip, trummisen Ricky Lawson och keyboardisten Russell Ferrante. Ferrante, 73 år, är den enda som är kvar från den tiden och står för de flesta av kompositionerna tillsammans med saxofonisten Bob Mintzer, 72, som varit med sedan 1991 och som vi för 20 år sedan kunde se i Örnsköldsvik tillsammans med High Coast Jazz Orchestra. Trummisen Will Kennedy, 68, kom med 1987 men hade ett tio år långt uppehåll innan han återvände. Ynglingen i bandet är basisten Dane Aldersson, 42, som tog över efter Jaco Pastorius son Felix och han axlar originalmedlemmen Jimmy Haslips roll på ett utmärkt sätt med sin sexsträngade bas.
Alla som hört Yellowjackets genom åren vet vad de har att förvänta sig, alltså jazzfusion av yppersta kvalitet. Och även om de flesta i kvartetten uppnått en respektabel ålder så är det här inte ett halvtrött band som går på rutin. Tvärtom finns fortfarande en stor spelglädje och nyfikenhet. Bob Mintzer lägger till exempel ibland ifrån sig tenorsaxofonen och blir elektronisk när han spelar EWI.
Yellowjackets sätter tonen direkt med en cover på basisten Ben Tuckers (1930-2013) ”Comin’ Home Baby” och därefter fortsätter de med samma härliga groove på de följande tio originalen. Dane Alderssons basspel på titelspåret, som han också komponerat, är våldsamt bra; Russell Ferrante briljerar på piano på sin ”November 8th” och på den glada ”The Lion” gästar Raul Midón på gitarr och ordlös sång. Jag kan fortsätta att rada upp exempel på hur dessa musiker bjuder på skön njutning, men det säger ju ändå inte mycket. Bättre är att ni själva lyssnar på detta härliga band.
Hennes debutalbum ”Have a Look Inside” hyllades unisont och i höstas tilldelades hon Monica Zetterlunds minnesfonds stipendium med motiveringen: ”Ditt glittrande musikaliska flöde och din hisnande virtuositet lämnar ingen lyssnare oberörd. Med största möjliga finess och skärpa är du en självklar och lysande stjärna på jazzscenen. Med egna nynnlockande melodier och bländande scatsång bjuder du på både ordlös melodik, musikalisk dynamik och själfull musik.”
1 mars förra året kunde vi höra Emmalisa Hallander i Blueskällarn hos Perdido Jazz & Blues, och nu är hon aktuell med sitt nya album ”Out of Reach”. Precis som när hon gästade Perdido omger hon sig med de etablerade jazzmusikerna Filip Ekestubbe, piano, Niklas Fernqvist, bas och Henrik Jäderberg, trummor. Dessutom förstärks ljudbilden av en stråkkvartett, och som inte det vore nog har hon bjudit in trumpetaren Peter Asplund och saxofonisten Per Texas Johansson på några låtar.
26-åriga Emmalisa har redan jämförts med storheter som Anita O’Day, Dinah Washington, Ella Fitzgerald, Nina Simone och Alice Babs. Hon sjunger således alldeles utmärkt och räds inte att ibland ge sig ut på våghalsig scat song. Men det som imponerar mest är hennes låtskrivande, åtta av de tio låtarna på nya plattan är hennes egna och här går tankarna till den storslagna vokaljazzen under 1900-talets mitt. Emmalisa Hallander är trots sin ungdom redan en kulturbärare av stora mått och på den bluesiga ”A Singer’s Dilemma” och vackra balladen ”Rain in July” når hon (nästan) samma topphöga nivå som Sveriges främsta sångerska – Isabella Lundgren.
Michael Wollny Trio
Living Ghosts (ACT)
Michael Wollny har länge ansetts vara en av de viktigaste europeiska pianisterna i sin generation, särskilt för det sätt han korsar genrer. Min personliga uppfattning är att han är en sorts förlängning av den nyskapande musik som ständigt saknade Esbjörn Svensson (1964-2008) åstadkom tillsammans med e.s.t. Här får vi en liveinspelning från Illipse i Illingen, Tyskland, 19 april 2024 där Michael Wollny, basisten Tim Lefebvre och trummisen Eric Schaefer bjuder på fyra sviter sammansatta av olika stycken där det mesta är covers, visserligen rejält omarbetade.
Redan en kort stund in på öppningslåten ”Nacht” börjar det påminna en hel del om e.s.t. – och inte enbart på grund av pianospelet. Trummisen Eric Schaefer har samma förmåga som Magnus Öström att elegant hantera alltifrån den mjukaste viskningen till det mest kraftfulla uttrycket. Hans trumset förvandlas till en lekpark där ingenting tycks vara omöjligt.
En del av materialet kommer från studioalbumet ”Ghosts” (2022) men här blandas också andra kompositioner från trions mer än tio år långa samarbete in. Och när de sätter ihop olika stycken som under den här konserten, och blandar nytt med äldre material, samtidigt som de tre är oerhört skickliga improvisatörer så öppnar sig hela tiden nya möjligheter till omtolkningar och infall.
Liksom i e.s.t. så har alla tre musiker lika stor betydelse för helheten. Dan Berglund var en gigant i e.s.t. och amerikanen Tim Lefebvre är motsvarigheten i Michael Wollny Trio. Han är närmast en levand legend, med mängder av olika samarbeten med artister som Elvis Costello, Sting, John Mayer, Chuck Loeb och dessutom spelade han på David Bowies mäktiga avskedalbum ”Black Star” 2016.
”Living Ghosts” är ett album som kräver full uppmärksamhet av lyssnaren. På med hörlurarna, stäng ute allt som kan störa och häng med i denna virvlande flod av musik – då kommer du att bli rikligt belönad.
konsertlokal
BRUKSGÅRDEN
Konserterna på Bruksgården hålls i de flesta fall i Blueskällarn, men ibland nyttjar vi även restaurangen.
Vid alla evenemang på Bruksgården kan mat och dryck beställas när man bokar bord.
Kontaktperson: Åsa Niederbach
070-207 48 88, asa@bruksgarden.net
BRUKSGÅRDEN
vi fixar konferensen eller festen
Vår restaurang kännetecknas av god kvalitet och erbjuder allt från vår specialitet husmanskost till lyxig representation.
Vid affärsluncher finns tillgång till egen matsal. Konferensanläggningen ligger i Bruksgården och består av konferensrum, relaxavdelning med bastu och varm-/kallpöl samt Slottsrum. Konferenspaket komponerar vi efter era önskemål, gärna i kombination med aktiviteter i SportCenter.
KONTAKT
PERDIDO JAZZ & BLUES
Skicka mejl till: Pelle Elfving eller ring Pelle 070 - 603 71 76
Skicka mejl till: Bo Nilsson eller ring Bosse 073 - 043 37 76
Skicka mejl till: Inger Grundroth eller ring Inger 070 - 207 49 03
Skicka mejl till: Hans Forslund eller ring Hasse 070 - 322 21 47
Skicka mejl till: Gösta Nordin eller ring Gösta 072 - 743 70 01
Skicka mejl till: Martin Eklöf eller ring Martin 070 - 245 05 58
Skicka mejl till: Tobias Helén eller ring Tobias 070 - 353 86 73
Skicka mejl till: Jessica Dahlbäck eller ring Jessica 070 - 327 32 76
BRUKSGÅRDEN
Skicka mejl till: Åsa Niederbach eller ring 070 - 207 48 88
SPONSORER
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |